Hej allihopa!

Forlat for superdalig uppdatering, det har varit fullt upp hela veckan! Just nu ar det sondagkvall klockan ar strax efter 10 och jag ligger i min sang lyssnar pa Lady Gagas album som jag kopte idag (superbra!) och med, hor har, min egna laptop!! haha nja, jag antar att den tillhor Deubrook Area High School, har ingen CD-spelare och har alla sidor som Facebook och hotmail blockade sa sa mycket att skryta med ar det nog inte haha... Iaf ar den jattesot, mycket mindre an alla vanliga (darav ingen CD) och har en san dar vandbar skarm och speciell penna som man kan skriva pa skarmen med.. Ja, om en laptop kan vara sot sa ar denna definitivt det!

Nar skrev jag sist? Vad har hant? Det har hant massor! Forra helgen var det ju winter formal (dansen)... skulle vart iallafall. Vi var hemma hos Steph och fixade till oss sa fina och sen intill Brookings for att ata pa Perkins innan. Vi sitter dar och har precis bestallt och sa far allas telefoner ungefar tre samtal samtidigt alla med folk som precis fatt reda pa att dansen ar installd. 45 min innan den egentligen skulle ha borjat - lyckat! Detta South Dakota vader igen alltsa (ibland tror jag vi ska vara glada for att vi inte far speciellt mycket sno dar hemma, det staller till med sa himla mycket besvikelser och problem - jag har mer sant att beratta langre ner i inlagget!). Ja sa den kvallen avslutade vi lugnt var maltid och korde hem igen. Slutade hemma hos Crysten med DDR och film och somn.

Den har veckan har full med basket. Det har varit DVC-vecka for bade killlaget och tjejlaget. Vilket ar en turnering for de 8 lagen som ar i samma distrikt. Vi hade kval tisdag och fredag och sen var det final pa lordagen. Vi slutade pa en fjarde plats efter att ha spelat riktigt uselt igar. Deubrook brukar inte vara speciellt bra men det har aret har vi ett bra lag och har 8 vinster av 12 mojliga, sa det var lite ovant hur annan stammning det blir nar det inte gar bra for manga blir sa sura och frustrerade. Fast det ar en annan orsak av att jag ar glad att jag ar med killarnaslag i stallet for tjejernas. De slutade namligen sist i hela turneringen och de ar sa himla dramtiska och kanslosamma allihopa!

Sa den har veckan har jag spenderat hela tisdag och fredag kvallen med vara matcher da, torsdag kvallen med att titta pa tjejernas och hela lordagen iom finalen. Vi akte in tidigare for att se tjejernas match, de spelade forst vilket var klockan 1, t.om. sista matchen vilket var finalen for killarna som slutade runt 10. 9 timmar full med basket!! Och under den tiden lyckades bade jag, Crysten och Steph med att ata nastan ingenting alls vilket slutade med en valdigt valdigt trott-rolig bilfard hem eftersom vi da korde sjalva och inte akte med laget i skolbussen som vi annars gor.. Men det var vart att vara dar hela dagen, finalmatchen var helt otrolig! Var nara pa att borja beskriva den men det ar formodligen inte intressant for er haha. Jag ar forvanad over att jag har kunnat spendera sa mycket tid till basket den har veckan och fortfarande inte vara trott pa det. Mer att jag tycker det blir roligare och roligare. Jag tankte pa det nar jag satt dar igar och tittade pa finalen hur jag bara i december inte hade nagon aning om hur basket fungerar (forutom att man kan skjuta for 2 poang och for 3 poang haha) och nu kan jag se varfor domaren domde pa det sattet dar (forut var det bara att acceptera att sa var det helt enkelt) och jag kan se hur lagen kor sina olika "plays" och alltihop. Ju mer man lar sig, ju roligare och mer intressant blir det! Skulle nagon sagt for ett ar sen att jag skulle spendera december-mars till basket hade jag aldrig trott dem, det ar ju det som ar sa haftigt att allt ar mojligt och det ar sa mycket man gar miste om om man inte vagar prova sig fram, det finns sanna gomda potentialer overallt!

Sa hela veckan forutom onsdag har jag kommit hem halv 12-12 och inte har det varit nagra sena starter heller forutom mandag men det gjorde ju inte sa mycket skillnad.. Mandag foresten var en intressant kvall. Efter traningen hade jag och Crysten planerat att kora till Elkton eftersom tjejerna spelade dar, men JoAnne och Marv tyckte vadret var for daligt sa vi var tvugna att aka hem istallet. Sa jag skjutsar hem Crysten och pa vagen just efter man svangt fran asfalten och kommit pa grusvagen som gar forbi hennes familjs gard sa ar det en stor snodriva. Aven fast jag kor en fyrhjulsdriven liten pick up sa fastnar jag saklart dar. Vi klarar inte av att ta oss ur dar utan maste ringa pa bade Crystens bror Tyler och Marv. Jag har liksom kort av vagen sa nar Marv kommer och ska svanga in pa samma stalle tror han att vagen ar mer till hoger an vad den egentligen ar och han fastnar i diket med sin stora pick up! Sa det blir massa flang hit och dit och det slutar med att Crysten och Tylers morbror drar upp Marv ur diket med sin traktor. Jag kande mig hyffsat dum eftersom det var pga av mig allt det har hande. Sa ja, som jag sa tidigare, jag ar sa himla trott pa det har vadret. Forra veckan var det -30 fahrenhet vilket ar -35 celsius! Det ar sa torrt i luften ocksa sa att det blir som svart att andas sa fort man gar utanfor dorren! Var varmare i denna vecka fast nu i helgen har det gatt tillbaka till att vara kallt igen vilket har gjort sa att all sno som hann smalta har frusit till is och gor alla vagar hala. Igar nar jag korde till Crysten igen fick jag forst backa en jattelang grusvag pga av att det var en alldeles for stor snodriva i anden av vagen. Jag backade sakert i over 5 minuter pa den vagen, bra backtraning med andra ord! Sen korde jag fast i samma stalle som i mandags igen fast den har gangen inte lika illa sa jag kunde ta mig ur det sjalv. Det ar tredje gangen jag kort fast! Alla ganger har varit med en fyrhjuls pickup och under en period av 8 dagar - lyckat! haha

Aven fast det ar mycket som pagar sa har massor i tankarna. Tiden gar sa snabbt, det ar slutet av januari vilket betyder att jag har varit har i over 5 manader och har bara 4-5 manader kvar. Det borjar paminnas lite om hur det var for ett ar sedan. Det har var nog tiden da alla borjade prata om allt som hander i trean och jag kande mig alltid lite utanfor da och kande att jag skulle komma att ga miste om saker. Det kan handa har nu ocksa. T.ex. eftersom Georgie ska vara har hela sommaren och hosten ocksa sa kanske de namner nagot om vad som kommer att handa och vad hon kommer fa se, da kommer inte jag vara har langre. Jag ar riktigt glad over att jag mest ar med seniorsen i skolan eftersom det har ar som sista tiden for dem ocksa innan splittring, collage och massa nytt. En hel del stannar dock har och gar pa collaget inne i Brookings men Steph ska flytta ivag iaf nagra timmar harifran och Crysten ska formodligen ga pa collage i Miami i Florida sa det blir ju verkligen en flytt. Jag tycker det ar bra eftersom da blir det inte sa ensamt med allt det har att lamna allt. Men det gor ocksa att planera sommaren ar jattesvart! Nar jag befinner mig mitt i allt som jag gor nu sa kanner jag att jag vill spendera sa lang tid som mojligt har och jag vet att sa fort jag lamnar det kommer det aldrig komma tillbaka. Aven om jag aker tillbaka i framtiden for att halsa pa, vilket jag inte tvekar pa att jag kommer gora, kommer det aldrig bli samma sak. Det ar jattejobbigt att vara medveten om det och tanka pa det redan nu. Jag forsoker verkligen att uppskatta och leva fullt ut i nuet!
Sa har jag tankt en hel del sa da, men sa gar jag in och tittar min mejl vilket jag inte har hunnit med nu pa ett tag da och har en bunt mejl fran en del av ni underbara personer dar hemma! Jag kan ju pa samma gang inte vanta tills jag far traffa alla igen och hur hemmastad jag an kan kanna mig har sa kommer kanslan av att KOMMA HEM vara helt obeskrivlig! Eftersom jag inte vet hur hosten 09 kommer se ut for alla svennar sa vill jag ju saklart ha sa mycket tid som mojligt i Sverige, samtidigt som jag inte vill lamna har!
Jag satt i bilen idag och tankte pa hur jobbigt det var att forsoka klura ut den losningen jag vill mest och bara kande mig ledsen. Men sa insag jag hur jag egentligen borde vara alltifran ledsen! Jag har tva helt underbara stallen att vara tillhora, jag ar kluven mellan att spendera tid pa en plats dar jag ar omringad av underbara personer mot en plats dar jag ar omringad av andra underbara personer!

Nu kanner jag mig pa ett satt lite skyldig eftersom jag skriver det har till er, jag menar det kan kanske later som att jag varderar mitt ar har lika med mina 18 ar i Sverige lika mycket och sa ar det ju absolut inte. Jag vet var jag hor hemma, mamma, pappa och Elon ar min familj som betyder mer an allt, Sanna ar den basta vannen jag nagonsin skulle kunna ha och som jag litar mest pa och som kanner mig bast, och aven fast jag vet att jag har hittat vanner for livet har i USA vet jag att jag ocksa har vanner for livet hemma i Sverige, jag hoppas att ni vet vilka ni ar och jag ser sa himla mycket fram emot att ta igen allt vi har missat under aret! Sa ja, jag vet var jag hor hemma men det ar ocksa darfor jag tanker som jag gor. Jag visste nar jag akte att aven om allt kommer vara annorlunda nar jag kommer tillbaka sa kommer jag anda komma tillbaka, jag kommer komma hem! Nar jag lamnar South Dakota sa kommer jag aldrig mer kunna "komma hem" i South ! Wow, det har maste lata jatteforvirrande haha. Jag forstar det nastan sjalv!
Hur som helst sa det jag kan saga fran allt det har ar hur redo jag ar for framtiden, inte bara den narmaste utan framforallt den dar oplanerade efter gymnasiet. Allt det har har oppnat sa manga dorrar och jag kanner att var jag an hamnar sa kommer allt att bli okej och jag kommer klara mig. Det finns liksom ingenting att oroa sig for.

Tittade just pa klockan och sag att den var tolv. Jag som hade planerat att somna tidigt idag sa jag imorgon skulle kunna lyckas lasa under lasperioden vi har istallet for att sova som jag alltid annars gor och slippa hora spanskalararen "Elena, you need to wake up and start reading!". Elena ar namligen mitt spanska-namn! Tjusigt va? Jag kan ta och beratta mer detaljer om alla klasser och vardagen an vad jag har gjort snart i ett inlagg. Jag ska ocksa ta och fixa det dar bild-inlagget. Har massor massor bilder pa lager nu. Ju langre tid det drojer detsto mer bilder blir det ju! ;) Nej nu maste jag verkligen sova, far publisera det har inlagget imorgon pa den stationara datorn for skolans sparr stracker sig numera aven till publiseringssidan :/

Hoppas allt ar bra mer er swedes!! Massa pussar och kramar fran tjejen som idag kopte sina forsta utsvangda byxor! (Men nej, det var inte jeans, jag kommer inte inte inte kla mig i utsvangda jenas aven fast alla forutom jag gor det har, det var ett par byxor mer at finbyxa-hallet som jag kopte hahaha)

Forlat for dalig uppdatering. Ni vet nog att jag lever anda.. Men nu ar det ju januari och 2009! Hur konstigt ar inte det? Jag blir nastan radd hur snabbt tiden gar. Men 2009 innebar ju aret da jag far traffa er alla svennar igen och det ar ju inte helt fel ;)

Capitol of SouthDakota i Pierre med en massa julgranar

Julen var mycket mysig. Vi akte pa tisdagseftermiddagen och svangde forbi Pierres (South Dakotas huvudstad) capitol dar det ar julpyntat som bara den med massor julgranar som olika foreningar, organisationer och allt mojligt har satt upp. Kom fram till Belle Fourche pa kvallen. Onsdagen (julafton) spenderades mestadels hos JoAnnes mamma (grandma' Zimmer) med massa slakt och mat och julklappsutdelning. ja vi tog klapparna pa julafton och inte pa juldagen som vi tror att alla amerikaner gor, men det ar en hel del som kor pa julafton faktiskt. Torsdagen och fredagen var det mest att hanga pa hotellrummet eller hos grandma zimmer med Mareike och Mick. Pa torsdagskvallen akte jag, JoAnne, Marv och Mareike och gick pa bio i en lite storre stad i narheten. Vi sag Jim Carreys nya komedi "Yes Man" - valdigt rolig! Pa fredagskvallen gick vi fyra plus Mick och bowlade. Jag var samst i borjan men sen kom jag igang och andra omgangen vann jag stort (hade 152 poang pa 10 ganger!!! wow!) Det blev ingen skidakning tyvarr, vadret var for daligt for det plus att vi var tvugna att aka hem redan pa lordagen istallet for sondagen. Men pa vagen hem stannade vi forst i rapid city sa jag och Mareike fick shoppa lite i gallerian. Dar traffade vi Martin och hans vardbror en liten stund ocksa. Martin ar svensken som jag flog till USA med fran Arlanda till Minneapoils. Vi akte ocksa och tittade pa Mount Rushmore, Crazy Horse och besokte Wal Drug. Nu kanns de plasterna som om att alla vet vad det ar, men eftersom jag verkligen itne gjorde det innan jag kom hit sa antar jag att det bara ar ord for er ocksa... Moutn Rushmore har nog en del hort talas om. Det ar de fyra presidenterna Lincoln, Washington, Jefferson och Roosevelt uthuggna i ett berg (South Dakotas stolthet - t.om. bilarnas registreringsskylt ar med en bild pa det och sa star det Great Faces, Great Places!) . Crazy Horse ar samma sak som Mount Rushmore fast inte lia kand, forestaller med en indian pa en hast och inte klar. De har hallt pa med den ca 50 ar! Men mannen som borjade med det vill inte ha samhallet inblandat pa nagot satt utan betalar och fixar allt sjalv nu med hjalp av folks donationer. Wal Drug ar en som en stor souvenirbutik med olika avdelningar. Tydligen ar det kant varldens over men jag har aldrig hort talas om det innan iallafall...

Mount Rushmore

Crazy Horse & Wal Drug

Anledningen till att vi var tvugna att aka hem en dag tidigare var att Marvs faster dog sa pa sondagen akte de ivag till Wisconsin och Mick kom och bodde med oss nagra dagar medans de var borta sa att han kan fixa traktorn och de dar sakerna jag inte har koll pa. Det var valdigt skont att han bodde hos oss tycker jag. Inte bara for att han kunde skota matlagningen haha, utan for att han ar rolig att umgas med och jag maste saga att min uppfattning om Mareike har mer forsamrats an forbattrats under den har tiden hon har bott har. Jag hoppas verkligen inte att det kommer bli sahar med Georgie. JoAnne sa dock till mig idag att hon har markt hur snall jag har varit och tagit med Mareike nar jag har gjort saker aven fast vi inte riktigt ar speciellt tighta. Dock har jag blivit mer peppad over att Georgie ska komma, det ar inte sa tokigt att vara tva ibland och jag hoppas sa himla mycket att vi kommer komma bra overens, det skulle vara sa himla kul!

Dagarna efter vi kom hem har varit valdigt lugna i allmanhet. Mycket somn, en hel del basket och en hel del umgange. Tisdagen var en valdigt rolig kvall. Forst hade vi med basketen en stor match i en stor arena dar massa lag spelade (fast inte en turnering utan alla hade en match var). Efter var match akte jag och Crysten och kopte appetaizers fran Appelbees som vi sen smog in i arenan och at hogst upp pa laktaren. Vi som hade skrattat at att dem innan hade en sakerhetsvakt som knallade runt dar fick plotsligt valdigt stor respekt for honom (det var forbjudet att ta med mat och dryck in men att kopa dar inne var rena raneriet!!) Efter en halv basketmatch korde vi upp till Watertown som ar en stad stor som Brookings ca 40 min darifran. Dar traffade vi Crystens kompis Derek och hans kompis Jake och spelade bowling. Jag vann stort igen! haha Sen akte vi och spelade dart och sen akte jag och Crysten hem.

Roligaste grejen den har dagen var dock pa dagen nar jag hamtade upp Crysten pa vagen nar vi akte for att hinna med skolbussen till matchen. (Vet inte om det gar att forklara med ord sa det blir roligt men det ar verkligen vart ett forsok) Vi ar pa vag ut pa uppfarten till Crystens gard och det ar valdigt halt pa vagen sa jag forsoker bromsa for att kunna svanga hoger men vi bromsar inte ett dugg (bilen gar kanske i 10 km/h) sa jag borjar skrika nagot konstigt halvt desperat skrik och i huvudet tanker jag att "ja, nu ar det diket nasta och brevladan med, det ar inget jag kan gora" (jag har varit nara nagra ganger innan den har vintern). Sa borjar Crysten skrika "Turn! Turn!" Ja juste, jag kan ju svanga. Inga ABS-bromsar har inte sa det svanger inte och nu ar det nara diket. Men sa lattar jag pa bromsen och styr lugnt at vanster. Hela situationen ar sa himla rolig! haha Det har ar inte enda gangen vi hjalper varandra fran satet bredvid. Jag har skrikit "Red! Red! Red!" i Minneapolis nar Crysten nastan korde mot rott och hon far flera ganger varna mig for stoppskyltar dit och svangar dit som knappt syns. Men inte oroa er, vi har aldrig varit trafikfarliga! Forutom mot den dar brevladan da forstars...det var nara! haha

Oj, dar kom jag ur spar haha. Onsdagen var ju da nyarsafton och jag och Mareike var hemma hos Crysten med nagra fler. Kandes inte som nyarsfirande for det var inga raketer och inget ga utanfor dorren vid tolvslaget. Bara en liten skal, men vi missade  sjalva tolvslaget sa det blev nagra minuter for sent.
Pa fredagen efter morgontraningen akte jag och Steph till en frisor i Astoria. Jag klippte mig och Steph fargade sitt har. Senaste gangen jag klippte mig var i Sverige sa mitt har var riktigt slitet! Jag klippte lite lugg ocksa, eller inte lugg lugg. Men lite kortare  pa sidan. Jag far ta och visa nan bild nan gang, emn det syns knappt nagon skillnad.
Pa fredagskvallen hamtade jag och Mareike upp Crysten och Steph och sen akte vi till Elkton for att titta pa deras match mot Chester. Vi har match mot Elkton pa fredag sa vi akte dit for att spoinera och anteckna lite. Efter det akte vi till Brookings och at pa Appelbees med Ben, Greg och Tyler (nagra av killarna i vart lag).
Igar lordag var Micks 20-arsdag sa jag, Marv, JoAnne och Mareike akte in till Brookings for att mota upp allihopa. Vi gick och at kinamat och sen bowlade vi (min tredje gang det har jullovet). Den har gangen var jag jattedalig, bara Marv var samre. Det ar sa roligt att se honom bowla. Han ar en san dar riktig bonde som kan se lite butter ut men som har jatteroliga kommentarer och sa nar han bowlar sa gar han forst fram till linjen sen tar han sats och rullar ivag klotet, ser jatteroligt ut!

Ja, det dar var mitt jullov i USA. Imorgon borjar skolan igen och just nu sitter jag har framfor datorn och snorvlar. Har varit lite smaforkyld senaste veckan men det ska nog inte vara nagra problem. Ska pa ett satt bli skont att skolan satter igang igen for man blir alltid sa seg pa jullovet att det kan kannas skont att komma igang igen. Jag har bytt amerikansk historia till art istallet den har terminen vilket kommer ge mig mycket mindre laxor och forhoppningsvis vara mycket roligare.

Kommer mer bilder, har inte alla pa datorn an...